Intresset för trädgård ökar och detta är något som vi ser inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Orsakerna till detta kan naturligtvis vara många men kanske är en av de viktigaste just det att man ser trädgården och allt som hör denna till som en motvikt till så mycket annat i vår inrutade och sönderstressade tillvaro. Många finner efter arbetet en tillflyktsort i trädgården, där får tankarna vandra fritt och endorfinet rusa runt i kroppen.
Också staden behöver trädgårdarna och parkerna som en kontrast till trafik och trängsel. Dock rationaliserar kommunerna i dessa tider av allt knappare budgetar och en av de första saker som brukar få stryka på foten är just nyanläggning och skötsel av parker. En kommun som gjort precis tvärtom är Enköping, som vänt en negativ trend för park-skötseln till att bli något helt annat. Enköpings kommun har under de senaste åren blivit en vallfartsort för både turister och trädgårdsfolk som vill få uppslag till nya idéer. Här har man satsat på ett helt nytt tänkande och ersatt de arbetskrävande rabatterna av sommarblommor med perenner i stället. Perenner som ger en helt annan utstrålning än sommarplantorna och genom vilka man kan följa årstidens växlingar på ett helt annat sätt. Dessutom har Enköping genom alla sina besökare fått många efterlängtade turistpengar.

Växterna skapar ett mervärde
Ett sjukhus hade en avdelning som vette mot en park och en avdelning med utsikt mot en annan byggnad. Patienterna i avdelningen med parkutsikt tillfrisknade fortare. Barn som får leka på en skolgård med rikt varierad och grön miljö utvecklas bättre än de som får leka på en vanlig asfaltöken.
Gamla människor i äldreboende utvecklar och bibehåller sina funktioner om de får träna sig i ett anpassat trädgårdsarbete.
Varför ser det då ut som det gör i våra städer, i våra bostadsområden, på våra skolgårdar och på våra sjukhus och vårdinrättningar?
Och ändå är skapandet av grönska i vår vardag en av de billigaste och mest effektiva åtgärderna för att erhålla en miljö för mänskliga kontakter och upplevelser. För att komma dithän är det dock av yttersta vikt att det planteras ett växtmaterial som är lämpat för just den växtplatsen.

Proveniensen är viktig för härdigheten
Sedan länge har man inom skogsbruket använt sig av begreppet proveniens (härkomst), något som man lagt till artnamnet. Alla skogsmänniskor vet att Pinus silvestris proveniens Kiruna och Pinus silvestris proveniens Tyrolen är två helt skilda saker som inte går att odla på samma plats. Denna självklara sak har konstigt nog inom trädgårdsbruket fått genomslag endast de senaste 20-25 åren. Tidigare var det inte alls ovanligt att man fick höra att trädet eller busken skulle ”härda” sig med åren, något som som naturligtvis är omöjligt. Härdigheten sitter i generna och kan inte påverkas.

Inom samma släkte och art finns det alltså variationer i härdighet. I trädgårds-litteraturen kan man t ex läsa att silverpilen, Salix alba sericea, är härdig till växtzon 6. Och ändå fryser många träd i både zon 4 och 5 ned. Orsaken är att det har sålts träd av felaktig proveniens med alltför sydlig härstamning. I Boden växer dock silverpil utan några skador alls. Där har man hittat en lämplig proveniens för just det klimatet. Denna silverpil har därför fått namnet Salix alba sericea proveniens Boden eller typ Boden. Bor man i de norra delarna av landet och är intresserad av att plantera en silverpil skall man därför fråga där växten köps om det är denna typ som säljes.

Mycket av det växtmaterial som säljs i Sverige importeras från de stora odlingsplantskolorna i Holland och Tyskland. Dessa kan ibland i sin tur köpa småplantor från Ungern, Italien osv. Vilket säger att en planta med en sådan proveniens nog får det ganska svårt häruppe i vårt nordliga Sverige.

Trender i trädgårdsvärlden
I både USA och England ser man idag ett tydligt närmande mot naturen. Där försöker man att skapa trädgårdar som skall fungera som en tillflyktsort för det vilda djurlivet. I USA river man upp de kala gräsmattorna framför husen och tar in präriens växter i trädgårdarna. På köpet återvänder fågellivet och insekterna, t ex fjärilarna.

Detta är också en sak som man diskuterar hos bl a de svenska kyrkogårdarna. Allt oftare hör man att kyrkogården inte bara skall vara en plats för de döda utan också en trädgård för de efterlevande.