|
|
MER OM RYDLINGE
HÄR FINNS VI
BILDSPEL
PRESENTKORT
ARTIKLAR
DJURLIV I TRÄDGÅRDEN
HÖSTARBETE
KYRKOGÅRDEN
ODLA I NORR
PERENNER
ROSOR
TRÄDGÅRDSRESOR
LÄNKAR
ÖPPETTIDER
5 maj - 10 juli 2010
| Måndag-Fredag | 10-18 | Lördag, Söndag | 10-14 | Kr. Himm.färds Dag
13 maj 10-14
Midsommarafton, midsommardagen
| 25, 26 juni | Stängt | | Söndag 27 juni | 10-14 |
Sommarstängt 11 juli - 1 augusti
Höstöppet 2 augusti - 9 okt
| Måndag - Fredag | 10-18 | | Lördag | 10-14 | | Söndag | Stängt |
|
|
|
Artiklar » Mariebjerg, en kyrkogård där livet leker
En artikel ur tidningen RES 5/94.
Lotte Möller är frilandsskribent och författare. I många år har hon skrivit om trädgårdar och trädgårdskonst.
Europa är fullt av förtrollande trädgårdar och parker - och av människor som älskar dessa oaser. Lotte Möller skriver här om en av de underbaraste platser hon vet, ett mästerverk för levande och döda.
Det är egentligen först nu, när jag satt mig ner för att skriva om en kyrkogård i Gentofte kommun norr om Köpenhamn, som jag inser att en del läsare kanske blir något förbryllade om jag berättar att det är en av de underbaraste platser jag vet. Men så är det. Jag har varit där ett par gånger och vill fara dit igen och igen. Inte för att jag har någon kär eller anhörig som ligger begravd där, utan helt enkelt för att jag är betagen i detta ställe.
Men tro nu för all del inte att jag samlar på kyrkogårdar! Det finns ju freaks som gör det och helst ska det vara med mycket 1800-talssvulsteri och hängpilar och marmorduvor och tårdrypande gravstenar. Men det är inte någon morbid böjelse för den blandning av patetisk högfärd och äkta vemod som finns på gamla kyrkogårdar som drar mig till Mariebjerg kirkegård. Det handlar om helt andra saker - nämligen om stor konst - och är man som jag intresserad av landskapsarkitektur, trädgårdar och parker, vet man att detta är ett av vårt århundrades mästerverk och en vallfartsort för gröna aficionados.
Mariebjerg är nämligen ett enastående exempel på hur man med hjälp av häckar, gräs och annan växtlighet kan skapa en magisk värld, fjärran från vardagen. Det handlar med andra ord om trädgårdskonstens innersta väsen.
Att det sedan råkar vara en kyrkogård gör inte saken direkt sämre, för det innebär ju att upplevelsen inte störs av ett skrikigt utbud av glass, hamburgare, souvenirer och vad det annars är som brukar omge de stora turistmålen inklusive katedraler och annat heligt. Här får man helt enkelt vara i fred och allt lägger sig till rätta inom en.
Liksom naturen talar trädgårdskonsten till alla sinnen, men till skillnad från naturen förmedlar trädgårdskonsten inte bara sinnesupplevelser utan också idéer, traditioner, drömmar. Naturen har inga övertygelser. Den kan inte vara exempelvis radikal, men det kan faktiskt en trädgård eller en park vara. Eller som här: en kyrkogård.
Mariebjerg kirkegård anlades på 1920- och 30-talen och det ligger nära till hands att jämföra den med Skogskyrkogården i Enskede som är från ungefär samma tid. Båda anläggningarna är djärvt och genialiskt nydanande och på båda dominerar det nordiska landskapets egna träd och växter. Men på Skogskyrkogården råder en majestätisk och lätt auktoritär enhetlighet som inte finns på Mariebjerg kirkegård. Den är helt igenom präglad av det unikt danska frisinnet, av respekten för individen och av rätten att göra sina egna val. Detta kommer bland annat till uttryck genom att kyrkogården indelats i olika rum, vart och ett med sin helt speciella karaktär, som sluter sig om besökaren och om sina döda. Hagmark för de ödmjuka, där gravarna bara markeras med runda stenar i gräset. Strikta häcksystem som bildar slutna fyrkanter för dem som också efter döden vill vara i fred. Särskilda avdelningar för dem som inför evigheten vill demonstrera sin samhällsställning med fina titlar på dyrbara gravstenar. Ett av de vackraste partierna består av en lund av ekar mellan vilka enkla träkors står utspridda, somliga med namn och andra anonyma.
Denna indelning återspeglar en av de stora 1900-talsträdgårdarnas bärande principer: många trädgårdar i en. Sissinghurst är kanske den mest kända. Finns bara en fast helhetsplan blir intrycket, trots kontrasterna mellan trädgårdsrummen, varken plottrigt eller förvirrande. En vandring i en sådan trädgård är en upptäcksresa och precis samma sak är det med Mariebjerg kirkegård. Den väcker ens nyfikenhet och skärper ens sinnen. Alltid tycks man hitta något i den som man inte sett förut. Senaste gången jag var där förirrade jag mig och befann mig plötsligt i ett till synes helt bortglömt och förvildat parti där det växte en lång tunnel av vajande bambu.
G N Brandt hette arkitekten som ritade och planerade denna märkliga kyrkogård som får en att känna sig så intensivt levande. Konstvetaren Lulu Salto Stephensen, som disputerade i Lund på en avhandling om honom (”Tradition og fornyelse i dansk havekunst -G.N. Brandt og de første årtier af 1900-tallet”), talar om den stränga lätthet - ett underbart uttryck - som kännetecknar hans verk och om hans kreativa utnyttjande av kulturlandskapets element: alléer, ängar, gärden. Det framgår också av hennes bok att att han var en fascinerande människa. Han var en blandning av poet och gammaldags trädgårdsmästare, ägde stor charm, älskade det växandes frodighet och var dessutom djupt demokratiskt sinnad.
Men när det gällde hans konst var han kompromisslös. Där fanns bara en vilja. Som talare var han inte särskilt framstående, trevade och sökte efter orden, men eftersom det han sa var så viktigt och spännande kunde han som få trollbinda sina lyssnare.
Han dog 1945, men på hans kyrkogård känner man sig fortfarande vara i närheten av någon som vill en väl. Nyponbuskar, pilalléer, hagtornsträd, idegranshäckar, ormbunkar och stensatta gångar talar om omtanke och generositet. Allt tycks så enkelt och okonstlat och är just därför så sublimt. Senare generationer har naturligtvis gjort egna tillägg men utan att bryta med Brandts plan och intentioner.
Fast döden är förslagen. På denna plats som andas försoning med den har den det senaste året slagit till med utspekulerad grymhet. De höga almarna som i så hög grad formar kyrkogården - och hela det danska och skånska kulturlandskapet - är på väg att vissna. Det är den obönhörliga almsjukan som drabbat dem. Huvudallén, en fyraradig almallé, kommer att fällas. Också almarna som kröner vallarna mår synbart dåligt. Denna massdöd kommer helt att förändra kyrkogårdens karaktär.
Men nya träd ska planteras. Det tar tid innan de växer till sig, men en dag kommer det åter att finnas mäktiga alléer - nu av avenbok - på de gamlas plats.
Adressen till Mariebjerg kirkegård är Mariebjerg vej, Gentofte. Den är en sidoväg till den större Nybrovej. Från centrala Köpenhamn kommer man till kyrkogården med buss 184 från Nørreport station.
Antal läsningar: 3577
| |
|
|
|
|
